Ebbas dagbok från Dublin

Resedagbok 17 sep 2025

Det har faktiskt regnat nästan varje dag sedan jag kom hit, komiskt nog. Jag trodde att det var en stereotyp, men det fanns tydligen lite sanning i den. Minst en rejäl skur om dagen. Men det känns faktiskt bara charmigt. Innan jag och mina klasskompisar åkte iväg så jämförde vi regndagar, och Dublin låg i topp, så regnkappan var nedpackad. 

En hel del WhatsApp-grupper har dykt upp där det föreslagits alla möjliga aktiviteter. Jag har gått på några, men lite svårt har jag nog för dessa…mingel? Fler och fler utbytesstudenter flödar in på puben vi bestämt möte på, till slut måste alla stå upp för att få plats. Ofta bildas en ring…Mycket rundor där alla i tur och ordning ska svara på var de kommer ifrån och vad de pluggar. Har ni hittat boende och så också? Ja, det var så svårt…Dyrt är det också!

Men jag försöker att inte vara så cynisk. Trevliga människor finns ju överallt, det är bara den här kollektiva gruppen av ”Exchange students” som är lite…svårsmält. Allt blir liksom till ”events” i dessa kretsar. Aldrig ”gå och ta en öl”, alltid ”pub crawling event” eller hikes typ. Men på dessa tillställningar har jag faktiskt hittat trevliga människor som jag druckit både kaffe och Guinness med. 

Jag ser fram emot terminen här. Det ska bli spännande att leva på ett annat sätt under en period. Jag har dessutom precis kommit med i en kör. Där verkar faktiskt majoriteten vara irländare, så jag har hopp om att få umgås med lite fler lokalingar också! Och hopp om att få öva min irländska accent.

Resedagbok 15 oktober 2025 

Nu har jag varit i Dublin i mer än en månad och börjar närma mig något vi kan kalla vardag. Jag har lärt mig att titta till höger innan jag går över gatan och att irländarna ofta uttalar “th” som “t”. Skolan är bara schemalagd måndag till torsdag, med samma lektioner varje vecka. Jag minns gymnasiet och hur vi navigerade flera ämnen samtidigt, men tycker fortfarande att det känns lite ovant att ha så många, men korta, föreläsningar. Jag har lärt känna folk från lite överallt, men irländarna är svårare att komma åt. De flesta tycks redan ha sitt sammanhang här och är inte lika desperata, men på barer är de lättare att interagera med. Eller på seminarium i skolan. Jag hamnade mitt i en ivrig diskussion om vilka skoluniformer alla hade i högstadiet och insåg att jag faktiskt är i ett annat land. Eftersom jag bor på campus, kan den internationella men generiska miljön ibland få mig ibland att glömma var jag faktiskt befinner mig. Därför försöker jag åka in till stan så ofta som möjligt. Jag gillar stan. Den är promenadvänlig och de typiska regnskurarna inbjuder till trevliga besök på caféer eller pubar.  

Fyra månader är på många sätt en intressant tid att tillbringa på en ny plats. Det är längre än en semester, men kortare än en början på ett nytt liv. Det är någonting mittemellan, som man kan göra vad man vill med. Det får mig att fundera över de vänskaper man hittar här. Relationer som bildas i ett eget sammanhang, helt utan koppling till allas normala verklighet. Det ska bli spännande att se hur de vänskaperna utspelar sig och hur det blir när alla återvänder hem. Fyra månader på en främmande plats gör att man hinner komma varandra nära. Man kan relatera till den okända miljön med människor man annars kanske inte skulle närma sig. Frågan är bara vad som händer när det gemensamma sammanhanget försvinner? Men så är det väl i och för sig med många vänner. Vi får helt enkelt se vad som händer. 
På återseende!
Ebba Bergman