Fem månader har jag nu varit en imposter-Bergensare. Hikat mer på dessa månader än hela min släkt kombinerat och spenderat varenda liten sparad krona jag hade. Det bästa med utbytet har ändå varit att vara just en utbytesstudent? Det är så kravlöst att leva i något mellanting mellan invånare och turist som jag aldrig upplevt tidigare. Ingen granne som riktigt engagerar sig i vad du gör, samtidigt som du kan sucka åt turister med för stora resväskor som ska trängas i Norges begränsade kollektivtrafik under rusning, tillsammans med norrmännen. Det mest utmanande har varit tempot, särskilt när det tog två månader att bli helt och hållet bekväm med sin nya lilla kompisfamilj man illa kvickt tvingades skaffa sig här. Att aldrig få vara hemma och vila – särskilt när man som jag och resten av Bergens utbytesstudenter bodde med en främling i en delad lägenhet på TOTALT 17 kvadrat som vi fick från Vestlandets version av AF – utan ständigt flänga runt på resor och aktiviteter i fem månader utan paus, det märks på tröttheten såhär i slutet!
Jag har också varit i skolan mycket såklart, och bitvis läst väldigt intressanta kurser. Nationalekonomi med fördjupning i utvecklingsekonomi var väldigt snarlikt som på EC men lite sämre kvalitet på föreläsare än hemma. Migrationsstudier från en framstående forskare och projektledare inom ämnet verksam inom både FN och EU var nog topp tre kurser jag läst efter fem år av universitetsstudier? Tipsar alla som får möjligheten att läsa något liknande någon gång. Sämst i Norge och på länge var en masterkurs om politiska motsättningar med dåligt kursupplägg.
Mina tips till alla som ska på utbyte är att det är om möjligt ännu lättare att hitta kompisar än i Lund – och i Lund är det pissenkelt! Att vara utbytesstudent är så befriande, och de som valt samma destination som dig har troligtvis också samma intressen och prioriteringar som dig. Ta det lugnt och se det som en lång semester om det känns nervigt i början! Det är en ynnest att EU betalar en del av mina överprisade kaffé ute på byn och att jag får skälla ut sexistiska ungrare som inte förstår varför kvinnoförnedrande skämt inte är roligt. Utbytet har dessutom lärt mig så mycket mer om mig själv och vilka sorts människor och egenskaper jag trivs med, och kanske inte trivs med. Ibland kan till och med landsbygdstyskar ge krampande skrattanfall, flamländska, svenska och tyska är i princip samma språk, och även polkandare som sitter i UPS styrelse i Uppsala går att bygga fina vänskaper med. Ha det fra de siste dagene i Bergen!
Vanja Hörnfeldt
0 Comments