Kära lupefare,
Sist jag skrev var i mars och mycket har hänt sedan dess. Jag har nu snart fullgjort tjugo veckor av min praktik och på fredag är min sista dag på UD.
I mitt förra inlägg lovade jag att berätta lite om hur det är att vara lost skåning i storstaden och jag kan väl uttrycka mig milt såhär: Det blir bättre! Även fast man som jag inte behövde, första dagen blir tillknuffad i tunnelbanan för att man står på ”omkörningssidan”, är den stora trösten bakom knuffen att du lyckas lära dig sådant snabbt och ”the hard way”. Men när isen smälte och cykeln gick att ta loss ifrån snödrivan köpte jag mig istället en hjälm och har sedan april varit en trogen cyklist ca fyrtio minuter om dagen. Med detta kommer ett nyvunnet lokalsinne i staden och jag har lärt mig mer om Stockholmsnavigering på knappt två månader än vad jag gjort på tjugofem år.
Under dessa tjugo veckor på UD har jag fått göra allt från att pillra i Exceldokument till att hålla föredragningar för den politiska ledningen (Bl.a. kabinettsekreteraren). Jag har också fått delta vid flera internutbildningar i hur man t.ex. styr bäst inom statlig myndighet och varför man arbetar så mycket med informationssäkerhet. Jag har minst sagt lärt mig mycket under min tid här och idag ska min handledare och chef ta med mig ut för en ”avslutningslunch”. Vad det nu innebär återstår att se, men jag är ganska säker på att det blir trevligt och att vi lär tacka varandra för min tid här på UD men att det blir ett kort farväl, vi lär ses igen. Det verkar nämligen inte som om att Regeringskansliet blir av med mig direkt, utan istället anställer mig som departementssekreterare (vanligaste ingångstiteln för en ny tjänsteman) vid Justitiedepartementet! Så ett litet departementsbyte sker, men kvar jag blir. Ingen kunde vara gladare för det än jag! Utan min praktik här på UD hade jag troligtvis aldrig fått just detta jobb och det är därför som jag, till er alla som går i praktiktankar säger: DO IT! Det är utmanande att tåga in på en ny plats där man kanske inte riktigt vet om man kommer trivas/ha rätt kunskap osv… MEN! Utan att göra detta kommer man heller aldrig få reda på om det klär en att vara just där, och skulle det vara så är det inte så illa att göra fel som man ibland får för sig. Såvitt jag vet är det dessutom mycket sällsynt.
Att kasta sig ut i en ny storstad efter lilla trygga livet i Lund ÄR läskigt, men om jag talar utifrån mig själv har blivit så otroligt väl välkomnad och redan skaffat mig ett härligt gäng och många nya vänner. Jag tvekar inte på att du kommer göra detsamma när du lämnar Lund en vacker dag. Det ska bli spännande att se hur karriären i Sthlm kan ta fart och jag hoppas att vi ses på examensceremonin i Lund den fjärde juni, det blir ett kärt återseende.
/Julia
0 Comments