Jaha hörni! Nu har jag varit i Belfast i snart en månad. Nu har skolan börjat också, denna vecka var andra veckan med föreläsningar och hittills kan jag bara säga så mycket som JÄRNSPIKAR vad mycket det är att läsa. Det känns som att det enda jag gör är att sitta i biblioteket och läsa sida efter sida efter sida om politiska system, nordirländsk historia och global ekonomi.
Jag kan ju för all del börja detta inlägg där det förra slutade; vid cliffhangern om 18åringarna i min korridor (eller ”flat” som alla här säger, men vi bor ju för TUSAN inte i en lägenhet så det begreppet tänker jag bestämt inte använda). Det är nämligen så att jag bor i en korridor med tio andra studenter som alla råkar vara ”freshers” från Nordirland eller U.K. Ljudisoleringen är SÅDÄR (läs: riktigt dålig) och mina kära ”flatmates” beter sig som om de aldrig festat förut i sina liv (och inte heller städat/diskat/lagat mat tidigare i sina liv), vilket det kanske iofs kan ligga något i. Man är i regel så himla mycket yngre när man börjar studera här än i Sverige, och jag känner mig fruktansvärt gammal och gaggig i förhållande till resten i korridoren. Om ni tycker era korridorskamrater i Lund kan vara lite slarviga, låt mig illustrera hur en vanlig onsdagseftermiddag ser ut i mitt kök här:
OBS, märk ironin i mina bildtexter.
Jag ska dock vara helt ärlig och säga att det inte är SÅ illa, jag får visserligen bara sova ungefär fyra nätter i veckan, men de små liven är mycket trevliga och när de inte festar kollar jag ibland på Harry potter med dem i köket, och pratar om hur det är att växa upp på Nordirland. Då är det mysigt!
I nästa inlägg kommer jag prata lite om ansökningsprocessen för utbytet! DET vill man ju inte missa!
STAY GOLDEN PONYBOY osv, må ni få mindre nederbörd än mig.
/Agnes
0 Comments