Story time:
När jag var 19 backpackande jag och en vän, som så många andra, runt i Australien och på Nya Zeeland. We had the time of our lives och på Nya Zeeland träffade vi en tysk kille, Yannick. Vi blev vänner och reste ihop ett par veckor hösten 2015.
Yannick var inte bara tysk i största allmänhet – han kom faktiskt från Konstanz. Staden ingen någonsin hört talas om. Inte visste jag då, att just precis dit skulle mitt utbyte leda mig tre år senare.
Men, när jag nu blev antagen till universitetet här så var det ändå en liten klocka som ringde – hallå, jag ska liksom till Yannicks hemstad. Är inte världen liten ändå?
Så, jag gör det enda rätta – sätter mig ner för att leta upp honom bland mina Facebookvänner för att tala om att ”Hallå! Här kommer jag!” och …. han är borta. Människan har efter dessa år av elektronisk vänskap raderat sitt Facebook-konto. Hur är det ens möjligt?! Vi skulle ju återförenas igen efter alla dessa år. Ledsen och nedslagen ger jag upp. Tänker att jag väl får leta på plats, men upptäcker snabbt att det är som att leta efter en nål i en höstack. Ger upp. Igen. Tänker, det är Guds/universums/livets mening att jag inte ska få återse min tyska vän.
Men så… Förra veckan i universitetets matsal. Bland alla dessa människor (matsalen är enorm) ser jag en person som ser bekant ut. Mer än bekant till och med – DÄR ÄR HAN! Den försvunna tysken. Som ju inte har en aning om att jag är här. Stegar fram och frågar lite försynt; ”Hej hej, ursäkta mig, men heter du Yannick?” Och ja, det gör han. Och inte bara det, han känner igen mig också! Vi blev båda lika chockade av att springa på varandra, bara sådär. Gud/universum/livet hade sammanfört oss. Jag som läst statistik kan meddela att sannolikheten för det är väldigt nära 0.
Idag möttes vi för en kaffe, och min oro för att det skulle bli lite tillgjort var helt obefogad. Så roligt vi hade! Plockade upp där vi lämnade i december 2015 när vi sågs sist. Århundradets slump.
Det tyska ordspråket ”Man trifft sich zweimal im Leben” (ung. ‘man träffar alltid en person en andra gång i livet’) kunde inte vara mer passande.
0 Comments