Mitt namn är Julia Sälde och sedan en månad tillbaka är jag utbytesstudent på Université Laval i Québec City i Kanada. Jag ska studera här en termin. Mina dagar består av mycket snö (om jag inte går i de underjordiska tunnlarna under campus det vill säga), en både plugg och fest, och allt detta på franska – min standardfras nu för tiden är ”Pardon, tu peut répéter?” (Ursäkta, kan du repetera?).
I det här inlägget ska jag berätta lite om mig själv, varför jag gör det jag gör och hur processen hit såg ut för att komma hit.
Hemma i Lund läser jag kandidatprogrammet i genusvetenskap, men under min tid här läser jag kurser i antropologi. På mitt program i Sverige har vi möjlighet att göra både en utbytestermin och en praktik under våra två valbara terminer, och jag hoppas göra en praktik också! Anledningen till att jag skriver här är helt enkelt att min supercoola kompis Isabel taggade mig i ett Facebook inlägg där LUPEF sökte skribenter och jag blev taggad på att dela med mig av mina äventyr i Québec.
Once upon at time…
Allting började för ungefär ett år sedan. Det var min studievägledare på genusinstitutionen som berättade om möjligheten att åka på utbyte. Hon talade om att sista datumet att söka var inom redan några veckor, så utan någon vidare eftertanke bestämde jag mig för att söka till fransktalande universitet i Kanada. Tanken på att åka på utbyte kändes väldigt spännande, men också väldigt stort och svårt. Vid det här laget var jag inte alls säker på om jag verkligen skulle göra det ifall jag blev antagen, men tänkte att söka kunde jag ju i alla fall göra.
Varför just Kanada?
Jag har alltid haft en väldigt fin bild av detta land. Jag har nästan bara hört positiva saker (med några få undantag) om Kanada på nyheterna om deras satsningar på till exempel jämställdhet, miljö och integration. En tungt bidragande faktor var att jag ville bli ännu bättre på franska, men hade ingen lust att åka till Frankrike då jag redan har spenderat en termin där på en språkkurs. Så det blev Kanada – det var lagom jättelångt bort och ett helt nytt land för mig att upptäcka.
Två ansökningar, lite tid och mycket förväntan
Min väg hit var lång och bitvis ganska snårig. En utbytesansökan tar lång tid och kräver en del jobb, men det är inte svårt och det finns hjälp att få. Så här gick det till för min del:
Första steget var att ansöka till Lunds universitet. Ansökan skulle innehålla ett Statement of Purpose, CV och studieplaner med förslag på kurser jag ville läsa på de olika universiteten. Det som tog längst tid och var svårast med denna första ansökan var att välja vilka universitet jag skulle söka till och sen att navigera deras hemsidor för att hitta vilka kurser jag skulle kunna läsa. Detta tog mig flera dagar, och jag hade dessutom sett fel på vilka universitet jag kunde läsa och hade förberett studieplaner för universitet som jag sen inte kunde söka, då listan med universitet jag hade fått från LU inte stämde med internetansökan. Mitt råd är att kolla in ansökan direkt så du vet vad som gäller just nu. Det tar tid att söka men börja i tid och se till att kolla upp all information du behöver i god tid så kommer allt gå bra. Mitt tips till att skriva Statement of Purpose är att presentera den absolut bästa versionen av dig själv. Vad är dina allra bästa sidor och vad har du för fantastiska ambitioner när du mår som bäst? Boosta självförtroendet och börja skriv! När det kommer till studieplanerna gäller det bara att göra en lista med ungefär vilka kurser du vill läsa; du kommer kunna ändra dem senare. För min del kunde jag välja fritt vilka kurser ville skriva in mig på när jag kom hit. Jag var inte bunden till studieplanen jag hade skickat i ansökningarna. Dock behövde jag förhålla mig till det värduniversitets regler vilket innebar att minst hälften av mina kurser var tvungna att vara inom antropologi. Den 14 mars 2018 blev jag nominerad av Lunds universitet för att åka på utbyte till Université Laval. Den enda ytterligare informationen jag fick vid det tillfället var att den riktiga ansökan till värduniversitetet skulle ske under höstterminen. Då förstod jag inte om jag kunde räkna med att få åka eller inte, och i stort sett hela våren och sommaren hade jag inställningen att jag ”kanske” skulle åka iväg nästa vår, men att det inte alls var säkert. Det var inte förrän när jag var tillbaka hos min studievägledare efter sommaren som hon berättade att ”nominerad av LU” innebär att en med 99% säkerhet får åka. Jag blev glad, men var samtidigt osäker. I slutändan var det min studievägledares uppmuntran som gjorde att jag vågade. Lärdom: är du nominerad betyder det att du med största sannolikhet får åka (plus: allt okänt är lite läskigt).
Nästa steg var ett kick-off möte 1 oktober 2018 där jag fick mycket bra information. Det är ett bra sätt att få reda på viktiga saker om ansökningsprocessen, försäkringar och vad du ska tänka på när du är iväg. Tips: gå på alla infoträffar! Jag kände mig mycket lugnare och förberedd efteråt! Där fick jag träffa min koordinator som jag de följande månaderna ställde tusen frågor till. Några före detta utbytesstudenter var också där och berättade om sina erfarenheter.
I oktober skulle också ansökan till Laval in. Här var det ytterligare en webansökan där jag återigen skulle fylla i preliminära kurser, skicka motiveringsbrev, universitetsbetyg och ett intyg på min franskanivå. Avtalet med fakulteterna innebar att jag fick välja mellan att studera inom antropologi eller sociologi. Denna etapp tog ett bra tag att fixa, men jag fick hjälp av min koordinator på internationella kontoret.
Visum och boende
Efter att jag hade skickat in min ansökan fick jag svar inom några dygn att jag hade blivit antagen. Det är generellt bra att vänta på att få antagningsbrevet innan en ordnar boende och flyg. Jag skickade in en ansökan att få bo på campus och fick snabbt svar att jag hade ett rum reserverat från och med den 1:e januari. Det var en stor lättnad. Jag rekommenderar verkligen att bo på campus. Det har varit jättelätt att hitta kompisar här och folk att hitta på saker med. Jag tror också att det är det absolut billigaste boendet det går att hitta; jag betalar bara 355 Kanadensiska dollar i månaden för mitt rum (ca 2 400 kr). Det är väldigt enkel standard, men jag trivs hur bra som helst. När det kommer till visum till Kanada gäller det att ansöka online om ett Electronic Travel Authorization (eTa). Det är allt jag behövde göra! Stannar man längre än en termin behöver en också ansöka om ett study permit och ett Quebec Acceptance Certificate (CAQ).
Nu har jag som sagt varit här i en månad. Tiden går fort och jag har det väldigt bra och känner mig redan som hemma. För det mesta lyckas jag göra mig förstådd. Jag älskar vintern här – det är otroligt vackert med det tjocka snötäcket och istäckta träd. I nästa inlägg kommer jag att berätta mer om vad jag har för mig här. Ha det fint tills dess!
À bientôt!
/Julia
0 Comments