Hej Vänner!

Jag har nu befunnit mig i Zambia sedan en tid tillbaka, och det är nu läge att uppdatera er om mitt liv här!

Jag befinner mig i Livingstone, Zambia, vilket är en liten stad som ligger i södra Zambia, precis vid de fantastiska Victoria fallen och 15 minuter från gränsen till Zimbabwe. Min första tid här var en kamp mot värmen, då Livingstone bjöd på strålande sol och 37 stadiga grader dagligen. Zambia har sin regnperiod mellan oktober-april, och i vanliga fall ska temperaturerna börja sjunka från och med mars då sommarmånaderna här (maj-augusti) är deras vinter. I år kom dock ingen regnperiod till Livingstone (hej klimatkris..), och när jag anlände till staden var det extremt höga temperaturer för säsongen och i brist på vatten även början på vad som kan komma att bli en extrem torka. Då de flesta zambier lever på självförsörjningsjordbruk är landet väldigt sårbart för torka, och många som jag talat med gruvar sig för vintern då de inte vet om de kommer kunna försörja sin familj. Denna torka är livshotande för de som lever på självförsörjningsjordbruk, och återkommande torka är även en av anledningarna till att omkring hälften av alla barn under fem år i Zambia är kroniskt undernärda. Min tredje vecka här kom det dock för denna regnperiod två dagar med regn, vilket sänkte temperaturen någon grad men dessvärre inte gjorde någon skillnad alls på den kommande torkan. Mer om självförsörjningsjordbruk och torkan kommer dock i ett framtida inlägg!

I det här inlägget kommer ni få ta del av hur jag bor här i Livingstone och hur den första tiden gått med min MFS. Så, hur bor jag?

Jag har den extrema turen att ha en syster som bor här i Livingstone permanent, vilket även är en av anledningarna till att jag fick idén till min MFS. Min syster hyr ett “radhus” i ett område för locals cirka 10 minuter med bil utanför Livingstones kärna, och det är hos henne jag bor under hela min vistelse. Området heter Highlands och är ett av de dyrare områdena i Livingstone. Hennes hyra ligger på cirka 1500 kronor per månad, vilket de flesta inte ens tjänar per månad här. Trots att det är ett av de dyrare områdena är standarden på husen mycket slitna i jämförelse med vår standard hemma i Sverige. Byggstandarden på detta hus är låg och husets väggar är sneda, det finns stora springor vid fönster och dörrar, sliten inredning med garderobsdörrar som lossnar och ett kök som i Sverige skulle hamnat på soptippen för länge sedan. Emmas hus är dock väldigt fräscht och extremt lyxigt i jämförelse med hur majoriteten av zambierna här i Livingstone bor (mer om detta kommer i ett annat inlägg).

Här bor jag! Alla fönster och dörrar är försedda med galler för att hålla inbrottstjuvar ute. Gården är även skyddad med en mur och grind.
Vägen hem till huset.
Ett litet “matstånd” utanför min systers hus. Här säljer några grannar varor från deras egna gård, såsom ägg och grönsaker. “Matståndet” har öppet när de har varor att sälja.
En del av köket. Köksluckor och lådor som inte riktigt går att stänga, trasiga bänkskivor, osv. Pet-flaskorna och baljan använder vi för att fylla med vatten. Många dagar saknar vi vatten i huset under flera timmar, därför vill vi alltid försöka ha en back-up med vatten för att laga mat, diska eller fylla i toaletten. Lagar vi mat och sedan inte kan diska är köket fyllt med myror och andra kryp på endast några minuter.
Duschen! Baljan används även här som en vattenreserv, som vi fyller på medan vi duschar för att spara vatten. När vattnet är slut använder vi detta vatten för hygien. Denna balja använder vi även när vi tvättar kläder.
Bakgården med grannens eldstad och vår vakthund Spear. Zambier äter en gröt-liknande massa, gjord på majsmjöl, dagligen. Massan som heter Nshima äts istället för ris/potatis/pasta och tillagas utomhus på eld/kol-eldad grill. Denna rätt är förhållandevis väldigt billig att tillaga då det enda som behövs är majsmjöl, vatten och lite salt och äts därav i alla hushåll.
Här är mitt rum! Under mina första två veckor här hade jag extremt svårt att sova då mitt rum endast har en fläkt och temperaturen i rummet kunde vid läggdags ligga runt 30 grader. I övrigt har även de allra flesta hushåll här en vakthund vilka släpps lös under nätterna, och under nätterna är det därför en kör av hundar som skäller. Många hushåll har även höns och tuppar (för självförsörjning) som börjar gala vid cirka 3 på morgonen fram till 6 då solen går upp. De första dagarna trodde jag att jag skulle bli galen av allt ljud toppat med den extrema värmen, och om jag hade tur fick jag cirka tre timmar sömn per natt. Två veckor in började jag vänja mig, och i övrigt har öronproppar varit den stora räddningen för sömnen.

Så nu till det jag faktiskt är här för att göra: Hur går det med min MFS?

Som jag skrev i det tidigare inlägget befinner jag mig i Zambia för att genomföra fältstudier i och med min kandidatuppsats. Då min syster bott till och från i Livingstone sedan två år tillbaka har jag fått en god insikt i hur det är att leva här. Zambia är ett av världens mest ojämlika länder, såväl mellan män och kvinnor men också mellan stad och landsbygd. Något som verkligen fångade mitt intresse var därav hur kvinnorna i Livingstone lever. Då graden av ojämlikhet är bland de högsta i världen finns många organisationer i såväl Zambia som Livingstone som arbetar mot ett mer jämlikt samhälle. Jag tog kontakt med en av dessa organisationerna vilken arbetar i bland annat Livingstone. Denna organisationen driver ett projekt som heter “Girl impact” som arbetar för att “empower” såväl flickor som kvinnor. Ojämlikhet mellan kvinnor och män är ett stort problem i Zambia, detta trots att det finns en uppsjö av organisationer som arbetar med frågan såväl i Livingstone som i resten av Zambia. Detta fick mig att fundera kring hur dessa organisationer arbetar, hur och om de gör någon skillnad, men främst hur de kvinnor och flickor som deltar i organisationernas projekt uppfattar, lär och lever utefter programmen de deltar i. Jag bestämde mig därför för att jag ville göra narrativanalys av de kvinnliga deltagarna i organisationens “Girls impact”-projekt, där syftet är att skildra kvinnornas uppfattning om programmet, hur de mottager den information, kunskap och det språk som organisationen tillhandahåller, samt hur och om kvinnorna själva anser att deras liv förändrats – såväl till det bättre som det sämre genom programmet.

Jag har sedan jag kom hit genomfört 6 observationer, plus 6 individuella intervjuer av de kvinnliga deltagarna. Då det finns en del etiska svårigheter med att inkludera barn som studieobjekt har jag valt att endast observera de sessioner som organisationen håller med kvinnor över 18 år, och de är även dessa kvinnor jag intervjuar. Datainsamlingen (intervjuerna och observationerna) har inte gått på räls, vilket jag dock räknat med sedan innan. Mina första två veckor här i Livingstone hade jag fortfarande slutuppgifter + 7-dagars hemtenta kvar på min metodkurs och min valbara kurs, detta då jag åkte hit innan kandidatkursen var påbörjad. Därför var det svårt att hinna med datainsamlingen under denna tiden, och jag fick nöja mig med att genomföra mina observationer. Efter de veckorna var avklarade kunde jag äntligen (!!!!) börja med intervjuerna! Dessa har dock även de varit svåra att genomföra emellanåt, dels då jag behövt hitta dagar som passar de jag ska intervjua samtidigt som jag behövt hitta en tolk som är tillgänglig. Tänk er då att de flesta inte har telefoner och de är därför svårt och tidskrävande att kommunicera samt bestämma träff med kvinnorna. Även påsken ställde till det för mig då firandet här är väldigt stort vilket resulterade i inställda sessioner med organisationen och inga möjligheter till att boka in intervjuer eftersom kvinnorna varit upptagna. Jag blev även sjuk en vecka vilket gjorde att varken intervjuer eller observationer kunde genomföras då. Jag är efter omständigheterna dock nöjd med arbetet än så länge, och mitt mål är att få till minst 4 individuella intervjuer till samt eventuellt någon gruppintervju!
Jag kommer berätta mer om mitt arbete med datainsamlingen i ett annat inlägg, men tills vidare tänkte jag dela med mig av några bilder från de sessionerna jag observerat (alla som är med på bilderna har gett sitt medgivande).

Organisationen träffar kvinnorna på måndagar och onsdagar vid denna byggnad vilken tidigare varit en skola, men som nu inte längre används. Då byggnaden inte längre används är huset i princip förfallet invändigt, så träffarna hålls alltid utomhus på byggnadens framsida. Denna dagen pratades det ekonomi, närmare bestämt sparande och budget. Något kvinnorna vill spara till är barnens skolavgift vilken ligger på cirka 155-400 kronor/termin (beroende på årskull), och det var därför detta som var målet för kvinnornas sparande. För de flesta är detta otroligt mycket pengar, och många av de har inte råd att betala avgiften. Några av kvinnorna har dock vissa terminer råd att betala avgiften för ett eller två barn (de flesta av kvinnorna som deltar i detta projekt har cirka 4-5 barn). Kvinnorna fick göra budgetar för hur de skulle kunna spara till en skolavgift, och de allra flesta trodde sig kunna lägga undan cirka 5-10 Kwacha (cirka 3-8 kronor) per vecka, och det skulle med andra ord ta de allra flesta minst 5 månader att spara till en skolavgift för ett barn (ju dyrare skolavgift desto längre tid).
En annan dag med observationer! Denna dag, som många andra, var det klädtillverkning på schemat. Organisationen försöker skapa tillfällen för kvinnorna att tjäna sina egna pengar för att ha råd med exempelvis skolavgift, mat, osv. Kvinnorna som är med i projektet är alla arbetslösa, och i Zambia är det mannen som bestämmer över hushållets ekonomi då det är han som i de flesta fall tjänar pengarna. Lönen som mannen tjänar får kvinnorna inte ta del av, mer än till att köpa mat till hushållet, och de flesta av kvinnorna har ingen aning om vad deras man har i lön. Organisationen har därför lärt kvinnorna att sy, och en gång i veckan får de tillfälle att hämta upp tyger, dragkedjor, knappar och nålar under en av sessionerna. Allt som sys lämnas sedan in till organisationen igen som säljer det vidare till turister, varav kvinnorna sedan får halva summan av det varan sålts för. Det de producerar och som sedan säljs kan generera cirka 30-70 kronor i lön per månad.
Sy-dags! Tygerna måttas och klipps itu för att passa det kvinnorna vill tillverka.
Denna session talades det om träning och hälsa. Majoriteten av kvinnorna har kramper och smärtor (speciellt i rygg) efter bland annat de slitsamma vardagssysslorna de utövar i hemmet dagligen och de långa sträckorna de behöver vandra för mat och vatten. Kvinnorna fick denna dag bland annat prova på yoga för att lära sig övningar de kan ta med sig till hemmet för att bli starkare och på så sätt förebygga smärtor.
Något annat som sliter på kvinnornas kroppar rejält är att de bär sina små barn i tyg på ryggen under dagarna. De bär på barnen oavsett om de utövar en syssla som är krävande. Här utövar en av kvinnorna yoga med sin 2-åriga dotter på ryggen.
Här är jag tillsammans med fyra av kvinnorna som deltar i projektet, samt två döttrar till en av kvinnorna. Lång kjol eller byxor är ett måste när man vistas utomhus, då det anses vara respektlöst att visa för mycket hud.

Detta var allt från mig denna gång! Tveka inte att höra av er om ni har några frågor eller något speciellt ni vill att jag ska berätta om. Hoppas ni alla njuter av underbara Valborgs-dagar hemma i Swe!!

Ma råkes!


0 Comments

Leave a Reply

Avatar placeholder

Your email address will not be published. Required fields are marked *