Hey y’all!
Jag heter Victoria och pluggar femte terminen på freds- och konfliktvetenskapsprogrammet! Funderar du på utbyte och trånar efter fester med röda muggar, ett politiskt kulturkrig IRL och massa friterad mat? Låt mig berätta om min första tid på North Carolina State University i Raleigh!
“Är det som på film?” JA! Om du är the main character i ditt liv så kan du få det precis som alla college-filmer någonsin skildrat. Här finns hundratals studentföreningar (ja, acapella körer), sportevent varje vecka, fraternities, karnevaler och flertalet lovdagar som kan gå åt till roliga aktiviteter med nyfunna vänner. Det har med andra ord inte varit svårt att hålla sig upptagen under de första två månaderna!
Genom introduktionsveckan för utbytesstudenter har jag lyckats hitta några härliga nordeuropeer från Tyskland, Danmark och Nederländerna. Vi har gått på “soccer”, hockey och amerikansk fotboll, ätit Pretzels och glazed cinnamon rolls, allt för att försöka få ut det mesta av den väldigt unika kultur som finns här, i den amerikanska södern. Vi vill också passa på att utforska andra delar av kontinenten, som annars känns väldigt långt borta! Vi har hunnit med både en roadtrip till Wilmington och en resa till Puerto Rico. Möjligheterna känns oändliga!
Jag har lyckats ha tur med att få ett rum i en delad lägenhet med tre andra, men de flesta av mina vänner bor i delat sovrum, dorm. Eftersom universiteten här är uppbyggd som små samhällen, finns det både sjukhus och polis på campus. Även så kallade dining halls (tre stycken), där det serveras frukost, lunch och middag.
Amerikansk fotboll, nästan varje helg!
Hur trivs jag då? Raleigh är ingen europeisk storstad med livliga gator, kanaler eller offentlig alkoholkonsumtion, kulinariska upplevelser eller historiska landmärken. Det finns många parkeringshus och utbudet känns ibland något kommersiellt. Samtidigt finns här allt man kan tänkas behöva, matkedjor, caféer, restauranger och Downtown Raleigh inom gång/bussavstånd på cirka 20 minuter. En av de största kulturchockerna har varit den otrygghet som råder. Det rekommenderas inte att ta sig runt på campus själv, över huvud taget. Att känna obehag över den höga brottsstatistiken i vardagen är påfrestande, men jag vill ändå hävda att det är den enda stora negativa aspekten med livet här borta.
Något som inte skildras i populärkulturen är väldigt intensivt pluggande. Det är fem kurser x 2 gånger i veckan för att få ihop 15 units, motsvarande 30 hp. Vad är syftet med alla undervisningstimmar då? Svaret är, enligt mig, att inkludera studenterna i mycket genomtänkt innehåll. Studenterna här betalar hundratusentals kronor för ett års studier, så det är inte så konstigt att kvaliteten på utbildningen är hög. Mer resurser finns för att ta till sig kurslitteraturen och därefter ställs också mer krav på att kunna bevisa sin förståelse. Som student på Statsvetenskapliga institutionen är jag van vid att vinkla mina tentor i kritiska teorier för att kunna få högt betyg. Det var något jag kände mig enormt trött på, jag ville kunna läsa om politisk teori och historia från det perspektiv som fördöms så häftigt i all kurslitteratur; den amerikanska (insert hegemonin/imperialismen utefter eget omdöme). Det är ett tips jag kan ge redan nu, åk någonstans där du tror att du kan få plugga kurser som intresserar dig! Jag läser bland annat om amerikansk utrikespolitisk, den liberala politiska teorin genom historien och en kurs om hur stater kan försvara sig mot terrorism. Studietempot må vara högt, men jag kan ärligt erkänna att inlärningen här under två månader är att jämföra med två år av hemtentor i Lund.
Nu ska jag inleda den andra hälften av min vistelse, tiden springer! Förutom att ha huvudet i böckerna ser jag fram emot att både Halloween och Thanksgiving närmar sig. Här borta råder “more is more!” under samtliga års- och högtider, och jag väljer att inta en era pumpkin spice latte med Taylor Swift i lurarna!
“I’ll catch up with you guys later!”
/ Victoria
0 Comments