Nu har halva tiden i Hongkong gått, och det är väldigt, väldigt sorgligt. Om jag ska vara ärlig har jag nästan inte haft någon hemlängtan alls utan trivs så bra här. Efter att ha bott här i mer än två månader har jag lärt mig mycket om kulturen och normerna som skiljer sig från Sverige. Så nu tänkte jag berätta om några insikter jag fått hittills under mitt utbyte.
1. Effektivitet > service.
Hongkong är en av de mest tätbefolkade platserna i världen, vilket kräver en annan attityd än i Sverige för att allt ska rulla på. När jag ska handla finns det inte tid för artiga hälsningsfraser. Det finns inte heller tid för att kunna sätta ner sina pengar i plånboken när man betalat utan man måste direkt flytta på sig och göra plats för nästa kund. Man får även räkna med att bli bort skyfflad direkt när man ätit klart på en restaurang för att kön utanför ska minska. Detta var helt klart ovant från början när man är van med “kunden har alltid rätt”-mentaliteten i Sverige. Hursomhelst stör jag mig inte så mycket på detta, utan det är bara ett sätt för att allt ska fungera och att det ska vara effektivt. I anledning av detta finns det i allmänhet mer regler både informella och formella. Exempelvis till bussen på campus formas det spikraka köer av elever som snällt väntar på sin tur. Även till tunnelbanan ställer sig alla i fina köer som underlättar speciellt under rusningstrafik.
2. Vad är Sverige??
Sen jag flyttade hit känns Sverige mer och mer som ett så otroligt obetydligt litet land. När jag säger att jag är från Sverige har det hänt ett antal gånger att folk börjar prata om Schweiz istället. Men det klart, varför ska man veta vad Sverige är? Menar den svenska befolkningen är mindre än de flesta stora städer i Asien. I Hongkong bor det cirka 7,4 miljoner, i Beijing bor det cirka 23 miljoner och i Shanghai cirka 27 miljoner. Att bo här i Hongkong har verkligen gett mig perspektiv på hur litet och maktlöst Sverige är internationellt.
3. Många (iallafall till synes) överflödiga yrken
Det finns andra typer av yrken som inte finns i Sverige och vissa känns rätt överflödiga. Eftersom jag har svårt att tro att Sverige skulle lägga resurser på dessa yrken har detta varit något jag reagerat på. På gatorna står det ibland folk med pinnar som blinkar rött för att styra trafiken. Ibland finns dessa till och med för att visa var man ska gå till tunnelbanan, kanske hade en skylt skött det jobbet lika bra? I Kyoto i Japan var det alltid två som jobbade på bussen – en som körde och en som tackade alla passagerare när man klev av. Eventuellt lite inspiration till svenska politiker att ta efter för att minska arbetslösheten?
I övrigt har jag inte upplevt många kulturkrockar sedan jag flyttade hit, Hongkong känns väldigt internationellt. Som min kära kompis sa, är Hongkong Asien på “easy mode”. Majoriteten pratar bra engelska, kollektivtrafiken är lätt att förstå med engelska skyltar och det känns (iallafall på Hong Kong Island) väldigt internationellt. Så, om man vill åka till Asien men är rädd för att språket ska vara ett hinder är Hongkong ett bra alternativ.
Tack för mig för denna gång, vi ses!
0 Comments