Om man gör ett utbyte och inte skriver om det på Lupefs utbytesblogg, har det verkligen hänt då?

Om man gör ett utbyte och inte skriver om det på Lupefs utbytesblogg, har det verkligen hänt då? Det verkar inte så för mig iallafall. Så nu är det dags för mig att lägga ut texten om både det ena och det andra – och ni är varmt välkomna att hänga med.

Jag heter Thea och pluggar freds- och konfliktvetenskap till vardags. Som seden bjuder på detta program så har man möjlighet att göra utbyte/praktik sin femte termin och jag såg det som absolut nödvändigt att ta mig utanför Sveriges gränser. Det är något oklart varför det var så viktigt såhär i efterhand, med tanke på att man kan få en fullgod och trevlig termin på så många andra sätt, men med siktet inställt på utlandet inledde jag processen för att komma iväg. Lång historia kort: Jag är på Sciences Po Paris. Det finns oändligt jag skulle kunna säga om att leva här nu efter 6 veckor, men jag tycker främst att vi ska prata om boendefrågan, studierna, och den sociala tillvaron.  

“Paris har Europas värsta bostadssituation”. Perfekt.

1. Du kommer (sannolikt) inte vara hemlös, även om det ibland känns så.

Så snart jag var antagen gjorde jag den oskyldiga googlingen på bostadssituationen här och möttes av det uppiggande beskedet “Paris har Europas värsta bostadssituation”. Perfekt. Nu vet jag inte om det är rakt av ett faktapåstående, men det har onekligen viss sanning i sig, kan jag säga. Som en redig människa kastade jag mig in i diverse Facebookgrupper, och fick till slut tag på ett rum i en delad lägenhet ett par månader innan avfärd. Är det där jag bor nu då? Nej, det är det inte. Min hyresvärd ändrade sig två veckor innan jag skulle sätta mig på flyget. Så jag kom till Paris utan boende men med tanke på att jag ännu inte spenderat någon natt under en bro så vill jag med denna skräckhistoria säga att man löser det.

2. Välkommen till Sciences Po Paris – allt och inget är förhandlingsbart.

En mer illasinnad person än jag skulle kunna säga att Sciences Po Paris inte älskar sina studenter. I rättvisans namn är det nog också en grupp som bara en mor kan älska, så att säga. Jag syftar på att studenterna på gruppnivå utgörs av privilegierade ungdomar som vet sina rättigheter och inte är rädda för att kräva dem, samt några till. Det känns som att allt detta har bidragit till en oförlåtande attityd med strikta regler och inga undantag. I teorin. För att citera en tidigare masterstudent vid universitetet: “På Sciences Po är allt en förhandlingsfråga.” Med tillräcklig envishet och skamlöshet har det visat sig att viss flexibilitet finns. Mer om det någon annan gång. Administrationen verkar alltså härstamma från en av helvetets inre cirklar, men med det sagt har tiden här erbjudit några av de bästa föreläsarna och den mest intressanta kurslitteraturen jag har stött på. Sciences Po tar, och Sciences Po ger.  

3. Samarbete är trots allt en bra idé.

Jag vet att jag var lite hård mot gruppen “elever på Sciences Po”, så jag vill säga att jag har träffat så många fina, varma, öppna och hjälpsamma personer här. Veckan innan studierna började fanns det möjlighet att delta i diverse aktiviteter arrangerade av universitetets största studentorganisation, och jag begav mig dit i trygg förvissning om att någon kommer att förbarma sig över mig om jag bara ser bortkommen nog ut. Sagt och gjort, första veckan spenderades med diverse utbytesstudenter medan vi tog oss an floden av information som dränker första veckan. Det är mycket att ha koll på och ett socialt sammanhang underlättar drastiskt när man ska lista ut de bästa sätten att hantera de nya omständigheterna. Alltså, de sociala sammanhangen här serveras inte på silverfat. Men det finns faktiskt en bra variation av både fat och innehåll om man är lite om sig och kring sig. Är man inte intresserad av organiserade aktiviteter så räcker det gott och väl med att dyka upp på sina föreläsningar (sade jag att de är obligatoriska här?) och hitta lite trevligt folk med liknande ambitioner i utforskandet av Paris.

“Hur många croissanter kan du äta på fyra månader? Hur många jazzbarer hinner du besöka? Hur många olika sorters vin lyckas du pröva? Det finns oändligt att utforska och uppleva i ett nytt land och en ny stad.”

Det tycker jag är en viktig punkt att avrunda med. Nu kommer lite pepp för aspirerande utbytesstudenter, så varning för hurtig stämning utfärdas här. Det finns så många olika och goda anledningar att åka på utbyte, och är man på Sciences Po kan utbildningen definitivt vara en av de främsta. Men befinner man sig på Sciences Po Paris så tycker jag att man ska ta tillvara på “Paris”-delen. Hur många croissanter kan du äta på fyra månader? Hur många jazzbarer hinner du besöka? Hur många olika sorters vin lyckas du pröva? Det finns oändligt att utforska och uppleva i ett nytt land och en ny stad. Välj din utmaning eller ta allesammans. I skrivande stund har jag tre goda månader kvar här och jag testar mantrat “detta är ett maraton, inte en sprint”. Återkommer med utvärdering av hur det har fungerat för mig. Tills dess önskar jag en fin höst där ni alla kanaliserar era inre fransmän och tar till vara på att bröd, ost och vin är utmärkt basföda nu när mörkret smyger sig på och löven ändrar färg. 

Au revoir!

PS. Vi ska självklart kolla på lite bilddokumentation från första tiden här. Varsågoda.