Att hålla ögonen på besluten och skriva så att läsaren förstår, men inte heller fördumma saker och ting. Det är viktiga komponenter i konsten att ta politik på allvar. Men så också att vara kreativ i att hitta platser på kontoret där du kan sätta dig, korsa fingrarna och se ut som att du tar politik på allvar. Tillika att låta din gamla vän ta ut dig på äventyr för en kväll. Här är min handbok i hur du tar politik på allvar, efter en dryg månad i tjänsten.
Lite mer än en månad har gått sedan jag gick genom portarna på Johannesgränd 1 i Gamla stan. Sedan dess har jag lärt mig mycket och jag är nu redo att bistå med en handbok i hur man tar politik på allvar. Handboken förtäljer också berättelsen om min första månad i huvudstaden och på min praktikplats; tidningen Altinget.
Steg 1: Fokusera för i helvete.
För det första måste man hålla koll på vad som är viktigt. Det gäller att sålla bort det som är rökridåer, eller käbbel som en annan tidigare statsminister skulle sagt. Vad är då viktigt? Besluten såklart. Vad kom utredningen fram till? Vilka är missnöjda med den? Kommer lagförslaget att röstas igenom? Vilka andra än politikerna har påverkat förslaget?
För att hålla koll på detta måste man inte sällan vara nära där det händer. Man måste gå på pressträffarna, följa riksdagsdebatterna, följa upp och fråga vad fan de menar och vara lyhörd mot de som sätter sig emot. Min första prövning i detta kom redan första veckan. Jag skulle följa misstroendeförklaringen mot miljöminister Romina Pourmokhtari live i riksdagen. Mitt misslyckande var monumentalt.
Nästan direkt började jag foka på annat än besluten. Till mitt försvar började allt dåligt, och det var inte mitt fel. Jag blev nämligen förpassad till allmänhetens (pöbelns) läktare istället för pressläktaren. Det hade som så ofta blivit fel i kommunikationen. Så där satt jag, på kanske den viktigaste dagen i mitt liv, mitt bland skolklasser, stingsliga ungdomsförbundare och muttrande (illaluktande) pensionärer. På allmänhetens läktare är man även hårt uppvaktad av mestadels män i uniform, vilket gjorde lilla jag med svåra auktoritetsproblem lätt obekväm. Jag tappade konceptet. Satt och noterade att El Haj och Åkesson sitter bredvid varandra i riksdagen, lät ögonen falla på Magda som gick på toa. Jag började fundera på om de som passade snus mellan sig var partivänner eller bara insåg att de bägge är så långt in i det mörkaste av beroende att törsten efter en färsk, hårt packad prilla, måste få överbrygga även de mest oheliga av allianser. Tvärt emot den tunga uppgiften jag hade alltså. Som tur var detta bara ett prov men också en viktig lärdom; fokusera för i helvete.
Steg 2: Fake it till you make it.
Har du väl lärt dig att fokusera, hålla koll på besluten, då kommer du också snabbt lära dig att det är himla ansträngande. Du kan inte alltid ta politik på allvar. Däremot kan du alltid se ut som att du tar politik på allvar, det är nämligen en konst i sig. Detta är kanske mitt mest användbara bidrag hittills, för detta tar tid att lära sig, men här ger jag er nu en snabbguide.
1. Då du ska se ut som att du tar politik på allvar; placera dig i miljöer som inger allvar. Nedan följer två bilder där den ena är en stilstudie på allvarsingivande miljö och den andra är ett rent helvete. Ser du inte omedelbart vilken som är vilken kan du ta och lägga denna text åt sidan.
2. Du måste träna helt enkelt. Det kommer inte att sitta direkt. Men föreställ dig att du är någon som du anser tar politik på allvar. Kanske Martin Hall, kanske inte Bert Karlsson. Med det sagt vill jag vara mycket tydlig med att jag förhåller mig politiskt neutral. Att Bert Karlsson skulle vara oseriös är en högst empirisk, omdömeslös, observation. Fake it till you make it.
The final step: Håll dig ibland så långt borta från politiken som du bara kan. Närmare gatorna, närmare barerna och en gammal vän.
Att ta pauser från politiken är viktigt men vad som är ännu viktigare, kanske det viktigaste, är att ibland släppa den helt. Helst varje helg om du kan. För två veckor sedan var min gamla vän Alex (känd från Morning Wood i Radio AF) uppe i Stockholm och han var hövlig nog att ta med mig ut på äventyr. Han känner denna stad mycket bättre än jag själv och är en ganska cool katt, så jag må säga att jag på förhand var mycket förväntansfull.
Han ville först ta mig till Dramaten. Helvete tänkte jag. Dyr alkohol och något för nära politiken, men låt gå. Jag förstod snabbt varför han ville ta mig till denna institution. Det var ett av Alex många omvändelseförsök på mig. Alex “spelar för det andra laget” och har sedan dag ett haft ögonen på mig. Pjäsen handlade nämligen om en man som ej vill ha barn därför att han “spelar för det andra laget”. Plumpt försök och aningen stelt men jag bestämde mig för att återigen låta gå och fokusera på att ha trevligt med min gamla vän. Alex är ingen man släpper i första taget, han är en fantastisk dryckes-kamrat, kanske den bästa. På bilden nedan tar vi den första och dyraste ölen för kvällen.
Efter att pjäsen tagit slut lämnade vi raskt stadsdelen Östermalm, begriper du inte varför kan du ta och lägga denna text åt sidan. Vi intog Skanstull och baren Yttons. Min betraktelse att Alex är en cool katt besannades här, för Yttons är en cool, kattig bar. Min enkla hemstad Göteborg kommer inte på gott och ont upp i den kattigheten, inte sedan Café Publik lades ner. Lund? Om du inte förstår varför Lund inte kommer upp i den kattigheten kan du ta och…
Yttons stängde, men Alex förde mig med vana steg vidare. Ställena vi sedan hamnade på minns jag inte vid namn men de var alla trevliga och låg stenkast ifrån varandra. Vi samtalade med varandra, med några andra, och drack våra drycker. När det inte fanns någon mer stans att gå bestämde vi oss för att gå hem, så som det ska vara. Vi stod en ganska bra stund vid tunnelbanan och konverserade innan vi skildes åt. Just när jag trodde att Alex skulle kyssa mig gick han in för en plump kram, sade “hejdå min vän” och avlägsnade sig i natten. Jag stod kvar där en stilla stund på gatan och såg honom försvinna iväg, stapplade sedan ner i katakomberna, åkte hem. Håll dig ibland så långt borta från politiken som du bara kan. Närmare gatorna, närmare barerna och en gammal vän.
0 Comments